Fick hoppa in som ersättare på hoppträningen på Ridhuset för Annelie Ingvarsson. Det var första gången jag red för henne och jag har aldrig tidigare ens sett en träning som hon håller i. Annelie var trevlig och hade lite andra kommentarer och instruktioner till mig mot vad jag har hört tidigare. När jag presenterade mig frågade hon vilken höjd jag känner mig komfortabel med och hon försökte inte “utmana” mig med höjden, utan jag fick hoppa nästan FÖR lågt… 😉 Fast det var nog också bra, Fiesta kändes inte helt ok. Hon var “stökig” och himla sur. 🙁 Blev iofs lite bättre mot slutet, men kändes ändå inte helt 100. När Fiesta inte känns helt ok börjar förstås mina tankar att ”rusa” på en gång; ”har hon ont i kroppen trots att hon inte visar hälta? Kör jag på för hårt trots att hon är pigg och framåt?”, etc. 🙁 Hade varit bäst om Fiesta kunde tala om hur det låg till!

Annelie var ändå hyggligt nöjd med mig, framförallt tyckte hon att jag lyssnade, var öppen och tog till mig det hon sa. Det viktigaste hon sa till mig är att jag ska fram med axlarna mer (i princip luta mig lite framåt även om jag sitter ner i sadeln), vilket leder till att jag kortar tyglarna och är med mer “framåt” hela tiden. Hon menar att om jag har den positionen så blir inte eventuella kråkhopp särskilt farliga/obehagliga heller. Kändes inte som att det revolutionerande hoppningen på en gång, men det låter ju vettigt och jag ska jobba vidare med det hemma och på framtida träningar. Tränar gärna för henne igen om någon behöver ersättare igen.

Var kvar efter min lektion och tittade på nästa grupp o hjälpte till med hindren. Ett av ekipagen hoppade hinder på 1,30, vilket JAG fick ”svindel” av, när jag stod på marken bredvid…! 😉

KraM